Måste bara berätta, för ett par veckor sedan var vi ute och plåtade. Tänkte börja med lite porträtt bilder och testade först på oss själva (har hunnit med ytterligare två plåtningar efter det med en kvinnlig och en manlig modell, bilder kommer upp någon vacker dag.. ^^).

Dagen var fin, solen sken, himlen var blå med ett par vita fina moln och marken var torr. Vi körde ute på landet och rätt som det var såg Marina ett gammalt övergivet hus, vi svängde in och var exalterade över miljön vi hade hittat. Tror ni inte att vi ställer oss preciiiis där det är skuggigt och lerigt? Jag anade oråd men efter lite lugnanden från Marina övertygade vi oss att det var lugnt. Vi gick ur bilen, jag tittade på bakdäcken som stod ganska långt ner i leran och undrade om vi inte ska ställa bilen någon annanstans?

Sätter mig i bilen, startar och backar. Vi var fast med bilen - igen. Vad jag menar med igen.. i vintras fastnade vi också, men då i snö... fytusan vilket helvete vi hade :P Iaf, vi gick till de närmsta husen och plingade på och skulle fråga efter hjälp (efter att ha försökt en stund utan lycka att få ut bilen). Ingen hemma så klart.. till slut ställde Marina sig ute vid vägen med triangeln och viftade till var och varannan bil som kom förbi...